Dagen började ganska skapligt med en mysstund ihop med Lilleman och hustrun. Henrietta vilade ut och vaknade inte förrän efter att hustrun hade farit till inkomstkällan. Bus där emot hann ner i tid för att så där lagom sömndrucken hävda att hon inte var nyvaken och att hon inte ville ha frukost. Senare åt hon där emot tre tallrikar filmjölk.
Egentligen vet jag inte var det var. Jag var bara på allmänt dåligt humör och Henrietta svarar verkligen med samma mynt. Både hon och Bus småtrilskades hela dagen och jag fick utbrott efter utbrott. Inte mycket till nytta. Inte var det till någon nytta heller att Hustrun började ha åsikter om vad jag skulle göra och vad jag inte skulle göra. Att byta förälder hemma är ingen helt smärtfri process. De andra två gångerna har bytet skett under sommarlovet och då har vi gradvis anpassat oss. Det är givetvis tufft för Hustrun att Lilleman hellre, ibland, går till mig än till henne. Jag mår inte särskillt bra inombords när Henrietta säger att det var bättre med mamma hemma. Det känns i hjärtat även om jag vet att Henrietta har glömt bort hur det var med mamma hemma. Ex. så cyklade dom inte alls jämt till dagis. Faktum är att Hustrun alltid, i princip, tog bilen. Bara att hugga i. Imorgon kommer en ny chans.
Det bästa med dagen var den korta stunden i det varma vattnet ihop med Lilleman samt att se mina döttrar på plaskis. Vi kom t.o.m. lite tidigt eftersom de var så snabba in i bilen, ut ur bilen, klä om och duscha. Även hem gick det fort och bara små protester mot att vi varken hann bada eller basta lite extra.
